jennyaparis

Många saker har gjort min dag lycklig:

• Det gick jättelätt att klä på pojken, äta frukost och gå till skolan imorse. Han liksom halvsprang hela vägen och vi gick lite ballerina på ett litet staket. "Kom nu Madaaamde" sa han flera gånger. En lycklig liten pojk framkallar en lycklig liten Jenny.
• Jag var uppe i Saint-Germain-en-Laye imorse (dit jag alltid kommer typ varje dag) och jag gick i lite butiker sådär på morgonkvisten innan skolan. Provade lite fina och dyra kläder, bara för skojs skull. Sedan köpte jag två franska böcker på marknaden för sammanlagt 1,50 euro! Är inte det lycka? Jag gav honom 2 euro för att han var så trevlig...inte så mycket att bråka om :)
• Linda, en klasskompis, hade med sig en chokladkaka till skolan och bjöd på.
• Jag och Lina åkte till parken i St-Germain efter skolan för att plugga...slutade med en hel del snack och solning. Det var verkligen skitvarmt fastän solen var i moln mesta dels av tiden. Woww...
• Glada barn
• Glada föräldrar
• Satt precis och drack thé med föräldrarna i köket och diskutterade mitt år här och om en kommande aup air som de håller på att välja. Spännande! Jag ska ringa personen i fråga och prata lite!:)

Godnatt! Nu ska jag läsa min nyköpte bok La jeune fille à la perle" av Tracy Chevalier!

Imorse vaknade jag och Sigge upp tidigt för att Sigge skulle åka hem :( och jag skulle väcka barnen. Vi har sovit fyra timmar två nätter i rad, så imorse var vi sådär lagom pigga, fräscha och goa. Efter att sedan ha lämnat pojken till skolan så la jag mig faktiskt och sov till klockan 12 istället för att gå till skolan. Jag vet...bad. Men visst ska man bry sig om sin hälsa i första taget?

Morgonens sömn fortsattes sedan ute på uteplatsen där solen stekte som en tok! Jag är nöjd, och brun.

Nu är jag och pojken ensamma hemma eftersom resten av familjen är på begravning av barnens gammel-mormor. Han spelar för tillfället "miniclip" som har blivit alla barns nya stora intresse (suck) och nu ska vi upp och ta en dusch. Eller det vill säga...jag ska förtsiktigt börja säga till honom att det är dags att avsluta och sedan säga att jag kommer att vinna upp till badrummet. Ibland går det, ibland går det inte.

Ikväll kommer mer bilder upp från helgen med Sigge och sååå viiidaaare...

Njut av dagen nu.

Ja, idag är det bra. Vaknade upp efter en lång och skön nattssömn, och 5-åringen var redan uppe vid frukosten! Hallelujah!

Träningsväskan till zumban och skolböckerna gjordes i ordning i går kväll. Man har ju trots allt lärt sig efter alla dessa år...idag känns det oerhört skönt!

Mamman gick med barnen till skolan nu imorse så jag fick lite tid över att skriva av mig lite. Sedan i eftermiddag blir det strykning, läxläsning och kanske lite solning...eller, det klart det blir! Läxläsning I solen såklart?!

Och vet ni vad...imogon blir det ÄNNU mer lyx, för då kommer en himla go vän till mig och hälsar på mig! :D Yes, livet är bra!!

Här är vi:) VÄLKOMMEN SIGGE!

Jag är verkligen helt idélös ikväll, ledsen. Jag orkar verkligen inte skriva något kul eller speciellt. Allt på grund av att jag pratade med Amanda sent igårkväll och sen tvungen att fixa lite saker...tänk va lite brist på sömn kan göra. Vi har också varit på två marknader idag med skolan, vilket var riktigt kul! Tjutande expediter överallt! Jag tjöt tillbaka.

Ska se om jag hittar någon bild...hm....Där! Lite konst på skolan jag går på :)



Förresten! Måste ju säga att jag läser en fransk bok av Anna Gavalda (tack Matilda för tipset!). Je voudrais que quelqu'un m'attende quelque part. Massa små, vissa lite längre, noveller! Passar mig perfekt: texten är ganska lätt att förstå, man hinner läsa en novell om man är snabb på tåget in till Paris och det är mycket kärlek! Härligt!

Fruktansvärt vad arg jag var. Det är inte ofta jag har en riktig äkta vilja att gå fram och slå någon, men då...

Det var i fredags kväll. Jag, Amanda och Agi stod på stationen vid Charles De Gaulle Étoile för att ta nattbussen hem...

När vi kommer dit står många stora gäng killar där. Vissa normala, vissa icke-normala. Sånt känner man liksom så fort man ser på människor.
Det börjades genast prata engelska med oss, ett gäng killar tyckte vi var väldigt intressanta och försökte få igång en kommunikation med oss. Ignorerade. Alla killar utom en tappade intresset när vi totalignorerade dem. Killen som stod kvar sträckte in huvudet mellan våra och frågade flera frågor, och tillslut "vill ni inte att jag ska prata med er så säg det." Jaha, det hade han tydligen inte fattat. Socialt störd kallas det. Jag vänder huvudet mot honom, mördarblicken, och säger "Non". "Ni vill inte att jag pratar med er?". "NON!" utbryter jag suckande. Inte förrän då fattar han vinkeln och lunkar tillbaka mot sina häftiga vänner.

Plötsligt från ingenstans hör vi ett tjejskrik och en tjej med sina vänner kommer springande åt vårt håll, en av tjejerna häftigt vevande i luften med händerna. Vi fattar inte vad som hänt förrän vi känner den starka doften av bränt hår. Hon tar sig i håret gång på gång, och Agi som kan tyska säger att någon av killarna hade varit i hennes hår med en tändare eller en cigarett. Tårarna rinner ner för tjejens kinder, hon tar sig i håret gång på gång och kompisarna säger att det försvann nog en liten bit av håret som hade tagit eld. Men tur hade hon ändå som hade hår kvar, så fort som hår brinner upp. Hon gråter, är i stor chock och vi försöker fråga dem mer vad som hänt och vilka idioterna var. Vi tittar bort mot killarna vid busskuren, och visst stod det ett gäng häftiga killar där som leende, men också faktiskt lite generat, drog några blickar mot tjejen som skrikit. Hoppas banne mig de skämdes. Jag var så nära...jag var Sååå Fruktansvärt nära att skrika till dom att de var idioter, gå fram till dem, slå dem på käften, dra ett knä mellan benen...Tur att jag är så feg.

Tjejerna gick sedan därifrån, skulle antaligen ta en taxi hem.

Men ärligt? Grrr...

Jag fick, fyra dagar tidigare än planerat, åka till Saint-Malo för att vakta barnen! Jag såg riktigt fram emot att kunna slappa varje kväll vid datorn, men när jag kom fram så fanns självklart inget internet. Idag, tre dagar senare började det fungera igen. Men åh så skönt ändå att inte Kunna gå in på Internet?

Ikväll kommer bilder! :)

Jag hoppas inte att jag gör någon avundsjuk nu, MEN vi har haft obeskrivliga 25 grader här idag. Kokhett. Lunchen åts utomhus och nu ikväll så grillade jag till familjen. Vi satt ute i bara tröja klockan 20.00! Det är ju nästan too good to be true?


Jag fick en blomma, plockad från trädgården, av lillpojken. Mamman blev inte överförtjust direkt, men vad gör du när man får ha en fin blomma i håret?


Inte bara jag kände mig somrig och fin...Blomman fick till att lånas ut!


Kvällens barbeque. Visst var det redan färdiga spett, men jag klagar inte!


Och utomhus blev det och jag är supermätt. Vi åt Ben & Jerrys till efterrätt. Woooow...!

Jag kan härmed med stor glädje meddela att jag var ute och sprang imorse. Jag följde lillpyret till skolan i joggingdressen och sen bar det av. Det roligaste var att killen blev så peppad av att jag hade joggingkläder att han sprang hela vägen till skolan. Och när Han springer är det inte jogging. Jag fick ju kuta som en liten kanin efter honom för att hinna med! Haha. Men skönt var det i alla fall, även fall det inte blev så långt. Men det bästa är ju ändå stretchingen efteråt. Då är nästan joggingrundan värt besväret...

Skolan bestod idag av någonting av det lilla extra...Vi hade ingen vanlig franskaklass, utan alla franskaelever samlades i en sal med en musiker. Han använde sig av poesi för att göra musik, och vi fick både sjunga, deltaga i små musiktävlingar och skriva egen poesi. Mycket trevligt!

Eftermiddag ägnades här hemma tillsammans med Lina för att hitta ett bra ställe att bo på när vi kommer till Marseille på fredag! Jag känner mig riktigt lyxig. Marseille med 24 grader och soool! Vi hittade lite trevliga ställen och har även skrivit upp oss på couchsurfing. Vi får se hur det blir...jag menar, det är ju Hela tre dagar kvar, inte sant?

Nu känner jag mig som vår katt Sam...så ganska snart godnatt!

Problemet är sällan själva problemet. Problemet är oftast Din attityd till problemet.

Ett visdomens ord innan Godnatt.

Sa jag att jag har världens bästa föräldrar? Tror ni inte att, när de kom hit förra helgen, de hade med sig två semlor i en kartong från ett bageri i Göteborg?! Hallelejuh, asså det är ju bara för härligt...Utöver det hade de tagit med sin en stor Burk med lakrits och choklad, fyra stora söta och ätliga bollar från ett konditori och Rollo till barnen :)

Var det någon som sa SOL? Ja, det var det. Det blev både solande på uteplatsen, på en gräsmatta i väntan på att barnen skulle sluta sina aktiviteter och på terrassen på cafét då jag och tjejen väntade på pojken som spelade tennis. Underbart eller? Tänk va lite sol kan göra skillnad i humöret...Okej. Humöret har ändå inte varit uppe hela dagen kan jag lova, och inte minst hos barnen, men okej. Jag lever.

Förresten så blir man lite arg ibland. Man blir arg på det motsatta könet, man blir arg på barn, man blir arg på alla möjliga konstiga saker, men tänk ändå hur bra man har det. Jag kan bli ganska lättirriterad när det gäller småsaker. Ni vet...någon svarar inte på ett sms, någon tar inte bort sitt glas från bordet eller någon spelar piano på morgonen Liite för högt. Men hallå, kom igen. Tänk om man bara hade ignorerat alla dessa skitsaker och bara slängt fram ett leende istället och sagt till sig själv: Men det är lugnt Jenny. Livet är änna härligt. Tänk att du åtminstone är bra på att svara på sms, att du har händer att ta bort glaset med och att du har öron att lyssna på härlig musik med. Tänk om man hade varit lite mer tacksam. Jag ska bli mer tacksam.

Tack för att jag har en säng som är lite för liten, men väldigt skön. Och att jag kommer kunna få sova till 7.30 imorgon utan missiler vinandes över huvudet på mig.

Känn på den duh. Godnatt!

...att skriva lite igen!

Det är tisdag, solen har skinit sedan igår (eh?) och jag fick till och med lite (lite!) färg lite här och där. Somnade till och med i solen för natten bestod inte av allt för många timmar.

Imorse tog jag lillpojken till skolan på cykel för första gången. Eller rättare sagt, vi tog var sin cykel! Jag fick hjärtattack minst fem gånger under vägen eftersom han cyklade i supermanfart, och i stället för att sakta in innan korsningarna så bromsade han in i SISTA sekunder trots att jag hade skrikit "sttoooooooooppp!!" i fem sekunder. Att hålla sig till höger verkade också ganska svårt, men till slut kom vi ändå fram till skolan, helskinnade, men några cykelställ fanns där inte...Så det blev att låsa fast cykeln vid ett litet räcke. Men vad gör det? Vi överlevde resan i alla fall och nästa gång åker vi på samma cykel, for sure!

Katten ligger nu bredvid mig och myser, så fort hon får mig i sikte blir hon helt tokig, fattar inte vad som är problemet med denna katten. Mina värdföräldrar säger att jag antagligen kommer vara tvungen att ta med henne hem eftersom hon kommer dö om jag lämnar henne här. Jag tänker INTE ta med mig detta katt(skrälle) hem. Den här katten har ju varit värre än alla ungarna tillsammans hittills! Men nu är hon ganska söt...

Snart bär det av till skolan och sen ska jag Julie, Cornelia och Amanda träffas och luncha i parken vid slottet och sola våra bara och bleka kroppar. Fy va härligt. Men jag lovar, om jag får chansen så ska jag skicka lite värme hem till er i Sverige. Jag tycker faktiskt synd om er, på riktigt, med hela mitt hjärta.









Då kör vi!
Puss

...Clara Wennman som fyller 22 år idag!

Och man blir genast mycket lyckligare! Tacka vet jag den vackraste årstiden på året!

Okej, detta kommer bli flummigt. Det är bara att försöka hänga med.

1. En reminder. Jag är facebook-beroende. Jag lägger upp bilder, skriver statusar, kommenterar och stalkar mina vänner.

Jag ringde hem igårkväll och möttes i telefonen av min underbara bror. Innan jag knappt hunnit säga hej så sa han att "Jenny, jag kanske ska ta bort min facebook!". "Jaha? Det var ju skitbra, men förklara." sa jag då. Han förklarade först att han tagit bort en massa vänner, bland annat en av sina bästa vänner i Örbyhus. Gurra känn dig träffad! Då tyckte jag att det var väl onödigt? Men nej det var det inte alls det sa Johannes då, för han och Gurra snackar ju alltid via sms eller ringer varandra, de snacka ju aldrig på facebook! Då tyckte väl jag att, "ja men det är kanske kul för dig att veta vad han gör lite då och då, och se på hans bilder osv?" Men nej...även fall Johannes bryr sig om Gurra och tycker mycket om honom så spelar det faktiskt inte så stor roll i hans Liv om han vet att Gurra har träffat en viss person eller om han har spelat ett roligt spel på sig Ipod den dagen. Snarare blir han ganska störd av att veta vad alla människor runt omkring honom gör stup i kvarten. 

Facebook är jättebra och jättedåligt. Det kan vara en underbar möjlighet för de människor man vill hålla kontakten med vänner som bor långt ifrån, eller som man bara vill skriva till lite då och då. Man kan dela med sig av sina bilder och upplevelser till sina nära och kära, och det är super för företag och evenemang att annonsera på facebook för att få kunder. Super facebook, well done!

Men...Jag borde ha mer för mig, jag borde ha något roligare och viktigare att göra, än att se varenda eviga dag vem som checkade in på Centralstationen i Göteborg, när min f.d, f.d klasskompis checkade in hemma hos sig eller titta på bilder när den där tjejen jag träffade för fem år sedan åkte till Thailand och sedan sitta där och vara avundsjuk på att hon verkade ha det så hiiiimla härligt. Åh va mycket klokare jag blir av all denna information! Not.

Facebook tar helt klart bort mitt fokus från mycket som jag tycker är viktigt. Vad gör jag varje kväll istället för att ha kunnat träffa en vän i två timmar, läst en finurlig bok, pluggat, pratat med en kompis i telefon, sjungit, dansat, skrivit, målat, städat...(ingen rolig idé i och för sig, men.)? Jo, jag sitter framför facebook och kollar vad alla mina 900 vänner har gjort de senaste dagarna. Vad får jag ut av det och varför Bryr jag mig ens om det? Visst, jag bryr mig om andra människor, Men tro Inte att du bryr dig om andra människor bara för att du sitter på facebook och stalkar deras liv. Nej, det är inte sant. Du är bara nyfiken och har ingen bättre för dig. Istället för att göra saker som är viktiga för dig så sitter du och kollar på foton av en kille på andra sidan jorden som du kanske aldrig kommer att träffa eller prata med igen. Åh, va mycket du får ut av detta!

Det som jag försöker komma fram till lite här är...Att facebook tar bort vårt fokus från oss själva och det som är viktigt för oss. Om inte du känner igen dig kan jag åtminstone tala för mig själv. Vi tittar på andras bilder, vill själva lägga upp bilder från den där festen som var så HIMLA rolig så att alla andra människor ska se hur ROLIGT och hur LYCKADE vi är. Helst checka in på så Många ställen som möjligt för att visa att Vi är minsann inga soffkpotatisar!

Självklart gäller detta mest de folk som använder facebook lite för mycket, vilket är i alla fall 90% av mina 900 vänner på facebook. Självklart kan man ju välja själv hur mycket tid och beydelse den här sketans sajten ska ta av ens tid och liv, men visst är det svårt att låta bli? Man dras med, och ju mer man vet om andra desto mer vill man veta om andra. Tänk om det faktikst hade varit så att om en liten avlägsen vän där ute undrade hur jag mådde, skulle personen i fråga faktiskt skriva ett mejl till mig och fråga mig istället för att gå in på min facebook och kolla på mina bilder och mina statusar. När får Jag reda på att den personen bryr sig? Never. Eller jo, efter ett år när vi träffas igen och personen säger: "Heej! Åh du verkar ha haft det Super i Frankrike, jag följer din blogg och kollar på dina bilder på facebook!" M. Tack för att du bryr dig. Facebook gör inte världen mer social, snarare tvärtom.

Igår tog jag bort 130 vänner. En stor procent av dessa är människor som jag inte skulle springa fram och säga hej till om jag såg dem på stan och som jag inte vet om jag ens kommer att träffa igen. Folk som inte bryr sig om mig, och folk som jag inte har jättestort behov av att veta vad de gör varje dag heller. Fastän de säkert är jättegoa människor och att vi skulle kunna komma riktigt bra överens en dag, så behöver jag faktiskt inte se deras statusuppdatering var femte minut.

Som min bror sa...Är det inte ganska sjukt att om man tar bort en vän på facebook så tar denna personen det som en sådan stor diss att man tror att man har sagt upp vänskapen för gott. Riktigt så är det ju Kanske Inte...Så jag kan bara säga till de personer som känner sig dissade av mig. Du är underbar och det skulle vara kul att träffa dig igen, men då kan vi ta kontakt på ett annat sätt!

Väl talat Jenny. Hoppas jag har gett någon en tankeställare. Nu ska jag radera lite fler "vänner" och tagga av mig på mina bilder, några i alla fall. Är väl en bra början i alla fall? Sen är det bara att säga till sig själv att inte sitta inne flera timmar per dag. Kanske faktiskt ska börja motionera lite mer istället?

Nu checkar jag ut. Puss

Jag är sjukt trött. Befinner mig hos Lina där jag sovit inatt eftersom vi var ute och dansade på Grand Boulevard igår och kom hem sådär ganska sent. Självklart, smarta som vi är, hade vi båda bestämt dejter idag i Paris kl 12 vilket gör att vi totalt tvingat oss upp ur sängen och nu har väldigt bråttom. Jag kan dock inte göra så mycket eftersom jag väntar på duschen...hm.

Dagen efter samlades vi alla fejk-fransyskor på skolan och frossade i crêpes! Halva tiden gick åt, för alla, att ropa efter nutellan som ständigt var på flykt och som snabbt även tog slut...

Senare kom det en söt dam som lärde oss att dansa lit typiska folkdanser från Bretagne, en del av södra Frankrike. Vi dansade i åtminstone en timma och det var riktigt roligt! Självklart var det kul?



Hälften av de förtjusta tjejerna!


Nutellan tog slut...


Okej jag erkänner!!


Tjohej!! Nu ska här dansaaas.


Valerie, Hazel, Jag och Agi är supernöjda och super"käcka"

Efter skolan i måndags fick man frivilligt vara med och hjälpa till att göra lite crêpes till morgondagen då alla som tar franskakurs på skolan skulle träffas och frossa tillsammans! Några stycken blev 100 stycken, och vi var ett antal glada tjejer och två goa killar som hjälpte till! Dock hade vi bara tre stekpannor så sju av oss fick stå och tjöta (inte oss emot!) och tre fick stå och steka, och sen var det bara att rotera!