Dags...
...att skriva lite igen!
Det är tisdag, solen har skinit sedan igår (eh?) och jag fick till och med lite (lite!) färg lite här och där. Somnade till och med i solen för natten bestod inte av allt för många timmar.
Imorse tog jag lillpojken till skolan på cykel för första gången. Eller rättare sagt, vi tog var sin cykel! Jag fick hjärtattack minst fem gånger under vägen eftersom han cyklade i supermanfart, och i stället för att sakta in innan korsningarna så bromsade han in i SISTA sekunder trots att jag hade skrikit "sttoooooooooppp!!" i fem sekunder. Att hålla sig till höger verkade också ganska svårt, men till slut kom vi ändå fram till skolan, helskinnade, men några cykelställ fanns där inte...Så det blev att låsa fast cykeln vid ett litet räcke. Men vad gör det? Vi överlevde resan i alla fall och nästa gång åker vi på samma cykel, for sure!
Katten ligger nu bredvid mig och myser, så fort hon får mig i sikte blir hon helt tokig, fattar inte vad som är problemet med denna katten. Mina värdföräldrar säger att jag antagligen kommer vara tvungen att ta med henne hem eftersom hon kommer dö om jag lämnar henne här. Jag tänker INTE ta med mig detta katt(skrälle) hem. Den här katten har ju varit värre än alla ungarna tillsammans hittills! Men nu är hon ganska söt...
Snart bär det av till skolan och sen ska jag Julie, Cornelia och Amanda träffas och luncha i parken vid slottet och sola våra bara och bleka kroppar. Fy va härligt. Men jag lovar, om jag får chansen så ska jag skicka lite värme hem till er i Sverige. Jag tycker faktiskt synd om er, på riktigt, med hela mitt hjärta.
Då kör vi!
Puss
Det är tisdag, solen har skinit sedan igår (eh?) och jag fick till och med lite (lite!) färg lite här och där. Somnade till och med i solen för natten bestod inte av allt för många timmar.
Imorse tog jag lillpojken till skolan på cykel för första gången. Eller rättare sagt, vi tog var sin cykel! Jag fick hjärtattack minst fem gånger under vägen eftersom han cyklade i supermanfart, och i stället för att sakta in innan korsningarna så bromsade han in i SISTA sekunder trots att jag hade skrikit "sttoooooooooppp!!" i fem sekunder. Att hålla sig till höger verkade också ganska svårt, men till slut kom vi ändå fram till skolan, helskinnade, men några cykelställ fanns där inte...Så det blev att låsa fast cykeln vid ett litet räcke. Men vad gör det? Vi överlevde resan i alla fall och nästa gång åker vi på samma cykel, for sure!
Katten ligger nu bredvid mig och myser, så fort hon får mig i sikte blir hon helt tokig, fattar inte vad som är problemet med denna katten. Mina värdföräldrar säger att jag antagligen kommer vara tvungen att ta med henne hem eftersom hon kommer dö om jag lämnar henne här. Jag tänker INTE ta med mig detta katt(skrälle) hem. Den här katten har ju varit värre än alla ungarna tillsammans hittills! Men nu är hon ganska söt...
Snart bär det av till skolan och sen ska jag Julie, Cornelia och Amanda träffas och luncha i parken vid slottet och sola våra bara och bleka kroppar. Fy va härligt. Men jag lovar, om jag får chansen så ska jag skicka lite värme hem till er i Sverige. Jag tycker faktiskt synd om er, på riktigt, med hela mitt hjärta.
Då kör vi!
Puss
Kommentarer
Postat av: tilda
Nej tyck inte synd om oss, idag hade iaf Malmö 14 grader och strålande sol:D och i helgen gick jag i vårjacka i solskenet:) Woppi, våååår!
Trackback
