jennyaparis

Vår Normandietripp fortsatte efter Mont Saint-Michel och Granville till Honfleur! En supermysig hamnstad där vi, efter pick-nicken, fick i oss lite fruktansvärt gooo kulglass! Mumsfilibabbaa...

Jo det är sant...jag ska barnvakta fyra kvällar i sträck. Det är rekord.

Nu sitter jag här, första kvällen, bredvid tv-n med tre gloende barn framför High School Musical 4! Den är ganska mysig, men jag har varit i full gång i köket så jag har inte kollat. Eftersom jag är så trött ikväll så satte jag dom framför tv-n, eller rättare sagt de tjatade om att få sitta framför tv-n, och även maten fick ätas där. Jag orkar verkligen inget annat! Men jag är ändå ganska stolt över mig själv att jag haft sådant tålamod med barnen idag, trots att jag varit så utmattad!

En ganska rolig grej. Jag gav den stora killen ett litet straff (jag vet, man ska egentligen ge belöningar och inte straff!) tidigare idag. Han var egentligen inte vetande om straffet eftersom jag hade, utan att säga något, gömt alla möss (musarna?) till datorn. Jag hittade totalt tre stycken och lade dem i en låda så att han inte skulle kunna, som han alltid gör, smita till sina dumma dataspel när jag kör de andra. Jätte finurlig tyckte jag att jag var, men Självklart hade visst familjen en hel låda med möss, så när jag kom hem så satt han ändå där!! Typiskt. Och han fattade inte ens att det var jag som hade gömt dem, så det gjorde ju ingen nytta! Suck!

Någonting som ändå gör mig pigg och glad idag är att Debora kommer hit imorgon! :D Det ska bli superroligt faktiskt. Hon ska på konferens med Ingenjörer Utan Gränser och kunde ta sig lite extra tid för mig. Wohoo!

Trevlig kväll på er!

Puss

Vår Normandie-tripp fortsatte efter Mt Saint-Michel (se förra inlägg) till Granville där vi tillbringade kvällen och natten. En supermysig stad med en otrolig kust!

På kvällen blev vi dock lite halvt sura när vi gick till en fin restaurang i hamnen och vi fick vänta i en evighet på maten. Servitrisen hällde inte ens upp vinet till oss och var inte särskilt trevlig. Maten var dock god. Musslor blev det :) Här kommer bilderna! Njut.

Denna helgen drog jag och fyra grymma tjejer på roadtrip till Normandie! Vårt första stopp blev vid Mont Saint-Michel...

Japp! Imorgon bär det av. Jag, Amanda, Lina, Melanie och Johanna drar till Normandie över helgen! De ställen vi har i planerna är Mont Saint-Michel, Deauville, Trouville, Honfleur och Etretat. Vi kommer nog inte hinna med alla i och för sig, men vi kommer ha tillräckligt med tid att diskuttera det i bilen imorgon bitti ;)

Jag och Amanda träffades idag och gjorde en härlig sallad till morgondagens resa och ikväll blir det att lägga sig tidigt så att jag kan gå upp 05.00 (05.000000!!!) imorgon bitti. Woho!

Förresten...sa jag att jag och Lina bokat en resa till Marseille i april? Det är inte heller helt fel. Jag älskar att vara au-pair. Ibland.

En sak till...RÖSTA PÅ LOTTA OCH FRANK I Let´s Dance ikväll! Det är final och det hade varit himla trevligt om Lotta, ägaren av "min" dansskola, kunde dra åt sig guldskon ikväll. Don´t hesitate, just DO it!

Nya uppdateringar, och bilder, kommer antaligen på måndag :)

Önska oss lycka till och ha en fin helg.
Tjingeling

(här kommer en bild på Mont Saint-Michel förresten. Jag var där med värdfamiljen i höstas.

Sa jag att jag har världens bästa föräldrar? Tror ni inte att, när de kom hit förra helgen, de hade med sig två semlor i en kartong från ett bageri i Göteborg?! Hallelejuh, asså det är ju bara för härligt...Utöver det hade de tagit med sin en stor Burk med lakrits och choklad, fyra stora söta och ätliga bollar från ett konditori och Rollo till barnen :)

Var det någon som sa SOL? Ja, det var det. Det blev både solande på uteplatsen, på en gräsmatta i väntan på att barnen skulle sluta sina aktiviteter och på terrassen på cafét då jag och tjejen väntade på pojken som spelade tennis. Underbart eller? Tänk va lite sol kan göra skillnad i humöret...Okej. Humöret har ändå inte varit uppe hela dagen kan jag lova, och inte minst hos barnen, men okej. Jag lever.

Förresten så blir man lite arg ibland. Man blir arg på det motsatta könet, man blir arg på barn, man blir arg på alla möjliga konstiga saker, men tänk ändå hur bra man har det. Jag kan bli ganska lättirriterad när det gäller småsaker. Ni vet...någon svarar inte på ett sms, någon tar inte bort sitt glas från bordet eller någon spelar piano på morgonen Liite för högt. Men hallå, kom igen. Tänk om man bara hade ignorerat alla dessa skitsaker och bara slängt fram ett leende istället och sagt till sig själv: Men det är lugnt Jenny. Livet är änna härligt. Tänk att du åtminstone är bra på att svara på sms, att du har händer att ta bort glaset med och att du har öron att lyssna på härlig musik med. Tänk om man hade varit lite mer tacksam. Jag ska bli mer tacksam.

Tack för att jag har en säng som är lite för liten, men väldigt skön. Och att jag kommer kunna få sova till 7.30 imorgon utan missiler vinandes över huvudet på mig.

Känn på den duh. Godnatt!

...att skriva lite igen!

Det är tisdag, solen har skinit sedan igår (eh?) och jag fick till och med lite (lite!) färg lite här och där. Somnade till och med i solen för natten bestod inte av allt för många timmar.

Imorse tog jag lillpojken till skolan på cykel för första gången. Eller rättare sagt, vi tog var sin cykel! Jag fick hjärtattack minst fem gånger under vägen eftersom han cyklade i supermanfart, och i stället för att sakta in innan korsningarna så bromsade han in i SISTA sekunder trots att jag hade skrikit "sttoooooooooppp!!" i fem sekunder. Att hålla sig till höger verkade också ganska svårt, men till slut kom vi ändå fram till skolan, helskinnade, men några cykelställ fanns där inte...Så det blev att låsa fast cykeln vid ett litet räcke. Men vad gör det? Vi överlevde resan i alla fall och nästa gång åker vi på samma cykel, for sure!

Katten ligger nu bredvid mig och myser, så fort hon får mig i sikte blir hon helt tokig, fattar inte vad som är problemet med denna katten. Mina värdföräldrar säger att jag antagligen kommer vara tvungen att ta med henne hem eftersom hon kommer dö om jag lämnar henne här. Jag tänker INTE ta med mig detta katt(skrälle) hem. Den här katten har ju varit värre än alla ungarna tillsammans hittills! Men nu är hon ganska söt...

Snart bär det av till skolan och sen ska jag Julie, Cornelia och Amanda träffas och luncha i parken vid slottet och sola våra bara och bleka kroppar. Fy va härligt. Men jag lovar, om jag får chansen så ska jag skicka lite värme hem till er i Sverige. Jag tycker faktiskt synd om er, på riktigt, med hela mitt hjärta.









Då kör vi!
Puss

Roligt nog fick jag även tag i en salsa-Air av Bach. Spännande! Man kan då göra allt med klassisk musik... Om du inte har börjat lyssna på klassisk musik ännu så...do it. And do it NOW!

Okej! Även i detta fall så har vi gjort för mycket i helgen för att kunna, orka, skriva. Men med en sammanfattning kan man säga att vi har inte gjort, nästan, några turistsaker utan mina föräldrar har fått träffa några av mina vänner, vi har varit på Hillsong, varit på två fantastiak middagar i två franska hem, kollat på solsidan (woho!) och haft det supermysigt. Här kommer les pics.

Fy va härligt, nu är mina föräldrar här på besök! Igårkväll var de på middag hemma hos min värdfamilj och idag har jag tagit mig in till Paris med mitt pick och pack för att spendera helgen med dom :) Mysigt! De har hyrt en superlägenhet med ett IKEA-kök och för tillfället sitter vi här inne och degar lite efter lunchen för att sedan kunna ha energi nog att dra iväg till min vän Kristina på middag ikväll! Härligt! Päronen har också tagit med sig solsidan, så den ska vi kolla på imorgon kväll ;) haha!

Hej svejs, om några dagar!

...Clara Wennman som fyller 22 år idag!

Och man blir genast mycket lyckligare! Tacka vet jag den vackraste årstiden på året!

Imorse kom jag upp till köket lite senare än vanligt och ändå var inte barnen där, så jag blev lite sådär: Nej, de är inte vakna! Skit! Plus att jag kände att jag var tvungen, och ville, plocka upp diskmaskinen innan de gav sig iväg så alla bestick och tallrikar enkelt kunde slinka ner i diskmaskinen efter de ätit så att jag skulle slippa göra det när jag kom tillbaka. Så lite bråttom blev det att ropa ner ungarna och plocka ur diskmaskinen på samma gång. Tro inte då att pojken kommer ner, säger godmorgon, och bara börjar hjälpa mig? Det är liksom...det händer inte. Jag tänkte då att antingen så ville han ha något av mig, att han skulle få tillåtelse att göra någonting eller att han gjort något bus och ville gottgöra sig själv så jag inte kunde med att skälla. Men Icke. Ingenting, bara en hjälpande hand, och när jag tackade så mycket efter att han gjort besticken, så fortsatte han med det andra. Vilket barn! Så var jag Inte när jag var elva år kan jag lova.

Tänk vad en sådan gärning kan göra att hela morgonen blir räddad, hah? Mer små gärningar som gör stora förändringar.

Okej, detta kommer bli flummigt. Det är bara att försöka hänga med.

1. En reminder. Jag är facebook-beroende. Jag lägger upp bilder, skriver statusar, kommenterar och stalkar mina vänner.

Jag ringde hem igårkväll och möttes i telefonen av min underbara bror. Innan jag knappt hunnit säga hej så sa han att "Jenny, jag kanske ska ta bort min facebook!". "Jaha? Det var ju skitbra, men förklara." sa jag då. Han förklarade först att han tagit bort en massa vänner, bland annat en av sina bästa vänner i Örbyhus. Gurra känn dig träffad! Då tyckte jag att det var väl onödigt? Men nej det var det inte alls det sa Johannes då, för han och Gurra snackar ju alltid via sms eller ringer varandra, de snacka ju aldrig på facebook! Då tyckte väl jag att, "ja men det är kanske kul för dig att veta vad han gör lite då och då, och se på hans bilder osv?" Men nej...även fall Johannes bryr sig om Gurra och tycker mycket om honom så spelar det faktiskt inte så stor roll i hans Liv om han vet att Gurra har träffat en viss person eller om han har spelat ett roligt spel på sig Ipod den dagen. Snarare blir han ganska störd av att veta vad alla människor runt omkring honom gör stup i kvarten. 

Facebook är jättebra och jättedåligt. Det kan vara en underbar möjlighet för de människor man vill hålla kontakten med vänner som bor långt ifrån, eller som man bara vill skriva till lite då och då. Man kan dela med sig av sina bilder och upplevelser till sina nära och kära, och det är super för företag och evenemang att annonsera på facebook för att få kunder. Super facebook, well done!

Men...Jag borde ha mer för mig, jag borde ha något roligare och viktigare att göra, än att se varenda eviga dag vem som checkade in på Centralstationen i Göteborg, när min f.d, f.d klasskompis checkade in hemma hos sig eller titta på bilder när den där tjejen jag träffade för fem år sedan åkte till Thailand och sedan sitta där och vara avundsjuk på att hon verkade ha det så hiiiimla härligt. Åh va mycket klokare jag blir av all denna information! Not.

Facebook tar helt klart bort mitt fokus från mycket som jag tycker är viktigt. Vad gör jag varje kväll istället för att ha kunnat träffa en vän i två timmar, läst en finurlig bok, pluggat, pratat med en kompis i telefon, sjungit, dansat, skrivit, målat, städat...(ingen rolig idé i och för sig, men.)? Jo, jag sitter framför facebook och kollar vad alla mina 900 vänner har gjort de senaste dagarna. Vad får jag ut av det och varför Bryr jag mig ens om det? Visst, jag bryr mig om andra människor, Men tro Inte att du bryr dig om andra människor bara för att du sitter på facebook och stalkar deras liv. Nej, det är inte sant. Du är bara nyfiken och har ingen bättre för dig. Istället för att göra saker som är viktiga för dig så sitter du och kollar på foton av en kille på andra sidan jorden som du kanske aldrig kommer att träffa eller prata med igen. Åh, va mycket du får ut av detta!

Det som jag försöker komma fram till lite här är...Att facebook tar bort vårt fokus från oss själva och det som är viktigt för oss. Om inte du känner igen dig kan jag åtminstone tala för mig själv. Vi tittar på andras bilder, vill själva lägga upp bilder från den där festen som var så HIMLA rolig så att alla andra människor ska se hur ROLIGT och hur LYCKADE vi är. Helst checka in på så Många ställen som möjligt för att visa att Vi är minsann inga soffkpotatisar!

Självklart gäller detta mest de folk som använder facebook lite för mycket, vilket är i alla fall 90% av mina 900 vänner på facebook. Självklart kan man ju välja själv hur mycket tid och beydelse den här sketans sajten ska ta av ens tid och liv, men visst är det svårt att låta bli? Man dras med, och ju mer man vet om andra desto mer vill man veta om andra. Tänk om det faktikst hade varit så att om en liten avlägsen vän där ute undrade hur jag mådde, skulle personen i fråga faktiskt skriva ett mejl till mig och fråga mig istället för att gå in på min facebook och kolla på mina bilder och mina statusar. När får Jag reda på att den personen bryr sig? Never. Eller jo, efter ett år när vi träffas igen och personen säger: "Heej! Åh du verkar ha haft det Super i Frankrike, jag följer din blogg och kollar på dina bilder på facebook!" M. Tack för att du bryr dig. Facebook gör inte världen mer social, snarare tvärtom.

Igår tog jag bort 130 vänner. En stor procent av dessa är människor som jag inte skulle springa fram och säga hej till om jag såg dem på stan och som jag inte vet om jag ens kommer att träffa igen. Folk som inte bryr sig om mig, och folk som jag inte har jättestort behov av att veta vad de gör varje dag heller. Fastän de säkert är jättegoa människor och att vi skulle kunna komma riktigt bra överens en dag, så behöver jag faktiskt inte se deras statusuppdatering var femte minut.

Som min bror sa...Är det inte ganska sjukt att om man tar bort en vän på facebook så tar denna personen det som en sådan stor diss att man tror att man har sagt upp vänskapen för gott. Riktigt så är det ju Kanske Inte...Så jag kan bara säga till de personer som känner sig dissade av mig. Du är underbar och det skulle vara kul att träffa dig igen, men då kan vi ta kontakt på ett annat sätt!

Väl talat Jenny. Hoppas jag har gett någon en tankeställare. Nu ska jag radera lite fler "vänner" och tagga av mig på mina bilder, några i alla fall. Är väl en bra början i alla fall? Sen är det bara att säga till sig själv att inte sitta inne flera timmar per dag. Kanske faktiskt ska börja motionera lite mer istället?

Nu checkar jag ut. Puss

Idag låter jag bilderna tala för sig själva, är bara för trött för att skriva!
Trevlig kväll!

Tro det eller ej, men vi ska till Normandie om två helger! Vi ska ta en week-end, fem tjejer, sno Linas bil och draaa iväg. För en sådan helg måste man planera in i Minsta Detalj, och det gjorde vi i lördags.

Släppa loss kan man göra sig på flera sätt, men denna helgen var något alldeles extra. Det ha hänt en himla massa saker! Fredagen, dagen på bilderna, startade med min och Amandas veckliga dejt på Starbucks vid Operan som. Man kan ju bara inte låta bli att dras till deras Underbara fotöljer och tak!!







Kvällen kom att tillbringas på Grand Boulevard på först ett "café" som de kallar det här och sedan på ett uteställe på samma gata. En riktigt grym kväll blev det, vi släppte loss Ordentligt och sov hela bussresan hem.




En salig blandning! Svenskor, en amerikanska, en venezuelan och sist, men inte minst, en britt...:) Tro inte även att vi möter minst tio svenskor på stället. Yes, man känner sig Så utomlands!


Njut.

Jag är sjukt trött. Befinner mig hos Lina där jag sovit inatt eftersom vi var ute och dansade på Grand Boulevard igår och kom hem sådär ganska sent. Självklart, smarta som vi är, hade vi båda bestämt dejter idag i Paris kl 12 vilket gör att vi totalt tvingat oss upp ur sängen och nu har väldigt bråttom. Jag kan dock inte göra så mycket eftersom jag väntar på duschen...hm.

Såklart att du undrar vad Polyglot är? För det första är det ett väldigt fult ord, och för det andra så är det en grym organisation som arrangerar caféträffar, fem dagar i veckan, för alla typer av människor som vill komma dit och föra konversationer på önskat språk! Jag har hört om detta innan men aldrig tagit tag i det, men när Amanda förra veckan sa att hon varit där med en klasskompis så kände jag bara...Dumma Jenny! Varför går inte du på det? Visst är det lite svårt med tiderna eftersom jag jobbar till cirka 20.00 alla vardagar, och att sedan åka in till Paris på det vilket tar en timma är inte väldigt lockande när man är trött efter att ha sprungit efter ungarna i ett antal timmar. MEN, nu har jag i alla fall bestämt mig för att jag ska gå dit varje torsdag eftersom det är den enklaste dagen då båda mina värdföräldrar är hemma hyffsat tidigt. Woho!

Jag kom dit i alla fall igårkväll. Cafét heter SNAX café och ligger mitt i Paris, mycket trevligt. När jag kom in fick jag sätta en lapp på mig med mitt namn och Hej, Salut och Hi. Därefter var det bara att slänga sig in i en konversation! Jag snackade med två fransmän och två amerikanare större delen av kvällen, fram till midnatt, vilket var väldigt trevligt. Det blev inte bara franska eftersom de man pratar med också vill utbyta ett språk, och i detta fallet engelska, men vad gör det?  Jag har i alla fall börjat lyssna på bara fransk musik och Harry Potter på ljudbok så jag ska då Inte känna dåligt samvete.

Nu ska jag hoppa in göra-sig-i-ordning-studion och sedan springa till bussen. Ska träffa Amanda på Starbucks om en timma:) Myspys. Läxförhör också såklart.


Här kommer en seriös bild på mig. Finns inte jättemånga.


Puss och kram

Dagen efter samlades vi alla fejk-fransyskor på skolan och frossade i crêpes! Halva tiden gick åt, för alla, att ropa efter nutellan som ständigt var på flykt och som snabbt även tog slut...

Senare kom det en söt dam som lärde oss att dansa lit typiska folkdanser från Bretagne, en del av södra Frankrike. Vi dansade i åtminstone en timma och det var riktigt roligt! Självklart var det kul?



Hälften av de förtjusta tjejerna!


Nutellan tog slut...


Okej jag erkänner!!


Tjohej!! Nu ska här dansaaas.


Valerie, Hazel, Jag och Agi är supernöjda och super"käcka"

Efter skolan i måndags fick man frivilligt vara med och hjälpa till att göra lite crêpes till morgondagen då alla som tar franskakurs på skolan skulle träffas och frossa tillsammans! Några stycken blev 100 stycken, och vi var ett antal glada tjejer och två goa killar som hjälpte till! Dock hade vi bara tre stekpannor så sju av oss fick stå och tjöta (inte oss emot!) och tre fick stå och steka, och sen var det bara att rotera!

Unga som Gamla
Fattiga som Rika
Lyckliga som Olyckliga
Små som Stora
Vita som Svarta
Glada som Sura
Roliga som Tråkiga (fast det är väl en definitionsfråga, eller?)
Blåögda som Brunögda
Tjocka som Smala
Sugen som Osugen
Korta som Långa
Långhåriga som Korthåriga
Friska som Sjuka
Känd som Okänd
Gift som Ogift
...
Grattis till oss på Internationella Kvinnodagen!

Söndagen, gårdagen, var helt perfekt. Det var en fruktansvärt perfekt dag!

Uppe med tuppen kl 8.30 efter att ha sovit fem timmar för att gå till en kyrka i Paris som heter Hillsong. Vilket himla DRAG det är där! Jag kom dock en halvtimma för sent, men vad gör det om femtio år?
Efteråt bestämde jag mig för att jag banne mig skulle stanna kvar ett tag efteråt för att möjligtvis skapa mig lite nya relationer. Det är alltid lite svårt när man kommer själv sådär och särskilt när de är så många som känner varandra! Men av 700 pers måste det ju vara någon som är lite sådär extra trevlig och kommer fram och hälsar, inte sant?

Så, jag ställde mig där med en mugg kaffe och...väntade. Log lite grann, försökte att inte se alltför desperat ut, och det dröjde inte länge förrän det kom fram en kille och pratade och välkomnade mig. Det var en man från Sri Lanka som jobbade som volontär i kyrkan, mycket trevlig. Han presenterade mig för en massa vänner som i sin tur presenterade vidare mig, och nu är jag ev. med i en grupp som träffas varje onsdagkväll i Saint-Germain och i en ungdomsgäng, på cirka trettio personer, som brukar hänga efter kyrkan och äta lunch, ses på fredagskvällar, gå på muséeum osv. Visst är livet bra och visst är det tur att det finns så mycket bra och snälla människor? Je suis contante och jag behöver verkligen träffa så mycket fransktalande och trevliga människor som möjligt. Det är verkligen dags.

Just det...jag och Cornelia har bestämt oss för att vi ska göra ett DEPT-test (tror jag det heter) i slutet av maj som gör, om man klarar sin nivå, att man får söka in till universitet i Frankrike och att man får behörighet för den franska man kan, och det ser fint ut på pappret. Det kostar lite pengar men det är ju så värt det! Så nu är jag och Cornelia superpeppade. Mitt första projekt är att föra över Harry Potter-ljudböcker från familjens dator för den svåra och snabba hörförståelsen. Nu alltså...

Förresten. Såhär känner jag mig idag, som vår lata katt på bilden som bara lägger sig och chillar på mina läxor. Jag är offantligt trött och utmattad efter att ha varit i Paris non-stop hela helgen och sedan dansat salsa i 4½ timma igår på Barrio. Det blev sent men det var grymt. Non Stop till kl 02.00 hade de igår och bara de bästa dansarna var kvar vid 22-23 tiden så jag kunde bara inte åka därifrån och ta miste på de fina möjligheterna! Till slut fick jag dock så ont i fötterna att jag inte hade något val mer än att ta på mig mina goa sneakers och dansa en sista dans. Sedan pös jag.

Idag skiner solen och jag ska göra crêpes på skolan efter lektionen med ett gäng. Mums.

puss!




Suck. Dagen har ett vridet ansikte, men vad gör det. Jag har det bra.

Vi har haft en väldans fin helg med sol och klarblå himmel från morgon till kväll. Därför passade, i och för sig som vanligt, vi på att åka in till Paris och se något extra. Denna gången blev det den stooora kyrogården, cimetière, Père Lachaise där bland annat Edith Piaf ligger begravd!




En...man.


Här ligger Piaffan! Vi hade förväntat oss en Bamsegrav så som alla andra gravar på kyrkogården, men det vart inte större än så här! Men inte gör väl det något.


Amanda hittar vårtecken på vägen och blir lycklig!


En till...man.

Filmen 17 again har precis slutat på tv, dubbad såklart, och barnen hos lagt sig till kos. Jag själv är också väldigt sugen eftersom jag inte har något annat mer intressant att göra, och att ha energi till morgondagen är aldrig fel!

Idag på vår skolfria dag tog jag och Amanda oss till La Défense där vi började med ett "storförhör" på alla våra 100 glosor vi hittills haft, och efter detta blev det lite mys på trappan till Le Grand Arche. Lite shopping också såklart, men det blir det ju alltid.
:)

Jag tror någonting gick snett någonstans med barnen i denna familjen...de äter broccoli, sushi, sniglar, saltgurka, mozzarella, OSTRON och mycket annat gott som Inte barn ska gilla! Jag är dock väldigt nöjd eftersom jag både kan tillaga vad jag vill till dem, och om jag mot all förmodan skulle totalmisslyckas med någonting så skulle de inte märka det. Eller jo. Om jag steker köttet för hårt, DÅ blir det oväsen. :)

Nöjd!

Barnen, de två största, var ursöta idag då de frågade mig om jag ville köra dem upp till Saint-Germain-en-Laye för att de ville köpa presenter till varandra. Jag typ...va? Men jo det ville de, köpa presenter till varandra för en 20 euro ungefär. Det slutade med att killen köpte en skiva till tjejen (NRJ) och att hon köpte en tröja från Quicksilver till honom. Tröjan blev ju något dyrare så jag protesterade, var tvunget så eftersom tjejen annars skulle gått med på det eftersom hon är så givmild, och sa att han fick sannerligen betala hälften själv. Så visst gjorde han det, inga problem! Lycklig som jag blev så valde han de färgerna på tröjan som jag föreslog och även mamman blev överförtjust. Trevlig dag och trevlig paketlek. Nästa gång kanske det blir min tur :)

Mycket skratt och mycket tårar, precis som det ska va!
Du måste se den!

Lite toakonst! Bra sådan.


Tillägnad Dia!


Majonnäs är väl inte Så fett, eller?


Jag vet då vart jag ska åka för att köpa grejer till nästa maskerad.


En snygging innan en go kareokekväll!



Slut!

och allt är min pappas förtjänst!