Ett seriöst inlägg - facebook.
Okej, detta kommer bli flummigt. Det är bara att försöka hänga med.
1. En reminder. Jag är facebook-beroende. Jag lägger upp bilder, skriver statusar, kommenterar och stalkar mina vänner.
Jag ringde hem igårkväll och möttes i telefonen av min underbara bror. Innan jag knappt hunnit säga hej så sa han att "Jenny, jag kanske ska ta bort min facebook!". "Jaha? Det var ju skitbra, men förklara." sa jag då. Han förklarade först att han tagit bort en massa vänner, bland annat en av sina bästa vänner i Örbyhus. Gurra känn dig träffad! Då tyckte jag att det var väl onödigt? Men nej det var det inte alls det sa Johannes då, för han och Gurra snackar ju alltid via sms eller ringer varandra, de snacka ju aldrig på facebook! Då tyckte väl jag att, "ja men det är kanske kul för dig att veta vad han gör lite då och då, och se på hans bilder osv?" Men nej...även fall Johannes bryr sig om Gurra och tycker mycket om honom så spelar det faktiskt inte så stor roll i hans Liv om han vet att Gurra har träffat en viss person eller om han har spelat ett roligt spel på sig Ipod den dagen. Snarare blir han ganska störd av att veta vad alla människor runt omkring honom gör stup i kvarten.
Facebook är jättebra och jättedåligt. Det kan vara en underbar möjlighet för de människor man vill hålla kontakten med vänner som bor långt ifrån, eller som man bara vill skriva till lite då och då. Man kan dela med sig av sina bilder och upplevelser till sina nära och kära, och det är super för företag och evenemang att annonsera på facebook för att få kunder. Super facebook, well done!
Men...Jag borde ha mer för mig, jag borde ha något roligare och viktigare att göra, än att se varenda eviga dag vem som checkade in på Centralstationen i Göteborg, när min f.d, f.d klasskompis checkade in hemma hos sig eller titta på bilder när den där tjejen jag träffade för fem år sedan åkte till Thailand och sedan sitta där och vara avundsjuk på att hon verkade ha det så hiiiimla härligt. Åh va mycket klokare jag blir av all denna information! Not.
Facebook tar helt klart bort mitt fokus från mycket som jag tycker är viktigt. Vad gör jag varje kväll istället för att ha kunnat träffa en vän i två timmar, läst en finurlig bok, pluggat, pratat med en kompis i telefon, sjungit, dansat, skrivit, målat, städat...(ingen rolig idé i och för sig, men.)? Jo, jag sitter framför facebook och kollar vad alla mina 900 vänner har gjort de senaste dagarna. Vad får jag ut av det och varför Bryr jag mig ens om det? Visst, jag bryr mig om andra människor, Men tro Inte att du bryr dig om andra människor bara för att du sitter på facebook och stalkar deras liv. Nej, det är inte sant. Du är bara nyfiken och har ingen bättre för dig. Istället för att göra saker som är viktiga för dig så sitter du och kollar på foton av en kille på andra sidan jorden som du kanske aldrig kommer att träffa eller prata med igen. Åh, va mycket du får ut av detta!
Det som jag försöker komma fram till lite här är...Att facebook tar bort vårt fokus från oss själva och det som är viktigt för oss. Om inte du känner igen dig kan jag åtminstone tala för mig själv. Vi tittar på andras bilder, vill själva lägga upp bilder från den där festen som var så HIMLA rolig så att alla andra människor ska se hur ROLIGT och hur LYCKADE vi är. Helst checka in på så Många ställen som möjligt för att visa att Vi är minsann inga soffkpotatisar!
Självklart gäller detta mest de folk som använder facebook lite för mycket, vilket är i alla fall 90% av mina 900 vänner på facebook. Självklart kan man ju välja själv hur mycket tid och beydelse den här sketans sajten ska ta av ens tid och liv, men visst är det svårt att låta bli? Man dras med, och ju mer man vet om andra desto mer vill man veta om andra. Tänk om det faktikst hade varit så att om en liten avlägsen vän där ute undrade hur jag mådde, skulle personen i fråga faktiskt skriva ett mejl till mig och fråga mig istället för att gå in på min facebook och kolla på mina bilder och mina statusar. När får Jag reda på att den personen bryr sig? Never. Eller jo, efter ett år när vi träffas igen och personen säger: "Heej! Åh du verkar ha haft det Super i Frankrike, jag följer din blogg och kollar på dina bilder på facebook!" M. Tack för att du bryr dig. Facebook gör inte världen mer social, snarare tvärtom.
Igår tog jag bort 130 vänner. En stor procent av dessa är människor som jag inte skulle springa fram och säga hej till om jag såg dem på stan och som jag inte vet om jag ens kommer att träffa igen. Folk som inte bryr sig om mig, och folk som jag inte har jättestort behov av att veta vad de gör varje dag heller. Fastän de säkert är jättegoa människor och att vi skulle kunna komma riktigt bra överens en dag, så behöver jag faktiskt inte se deras statusuppdatering var femte minut.
Som min bror sa...Är det inte ganska sjukt att om man tar bort en vän på facebook så tar denna personen det som en sådan stor diss att man tror att man har sagt upp vänskapen för gott. Riktigt så är det ju Kanske Inte...Så jag kan bara säga till de personer som känner sig dissade av mig. Du är underbar och det skulle vara kul att träffa dig igen, men då kan vi ta kontakt på ett annat sätt!
Väl talat Jenny. Hoppas jag har gett någon en tankeställare. Nu ska jag radera lite fler "vänner" och tagga av mig på mina bilder, några i alla fall. Är väl en bra början i alla fall? Sen är det bara att säga till sig själv att inte sitta inne flera timmar per dag. Kanske faktiskt ska börja motionera lite mer istället?
Nu checkar jag ut. Puss
1. En reminder. Jag är facebook-beroende. Jag lägger upp bilder, skriver statusar, kommenterar och stalkar mina vänner.
Jag ringde hem igårkväll och möttes i telefonen av min underbara bror. Innan jag knappt hunnit säga hej så sa han att "Jenny, jag kanske ska ta bort min facebook!". "Jaha? Det var ju skitbra, men förklara." sa jag då. Han förklarade först att han tagit bort en massa vänner, bland annat en av sina bästa vänner i Örbyhus. Gurra känn dig träffad! Då tyckte jag att det var väl onödigt? Men nej det var det inte alls det sa Johannes då, för han och Gurra snackar ju alltid via sms eller ringer varandra, de snacka ju aldrig på facebook! Då tyckte väl jag att, "ja men det är kanske kul för dig att veta vad han gör lite då och då, och se på hans bilder osv?" Men nej...även fall Johannes bryr sig om Gurra och tycker mycket om honom så spelar det faktiskt inte så stor roll i hans Liv om han vet att Gurra har träffat en viss person eller om han har spelat ett roligt spel på sig Ipod den dagen. Snarare blir han ganska störd av att veta vad alla människor runt omkring honom gör stup i kvarten.
Facebook är jättebra och jättedåligt. Det kan vara en underbar möjlighet för de människor man vill hålla kontakten med vänner som bor långt ifrån, eller som man bara vill skriva till lite då och då. Man kan dela med sig av sina bilder och upplevelser till sina nära och kära, och det är super för företag och evenemang att annonsera på facebook för att få kunder. Super facebook, well done!
Men...Jag borde ha mer för mig, jag borde ha något roligare och viktigare att göra, än att se varenda eviga dag vem som checkade in på Centralstationen i Göteborg, när min f.d, f.d klasskompis checkade in hemma hos sig eller titta på bilder när den där tjejen jag träffade för fem år sedan åkte till Thailand och sedan sitta där och vara avundsjuk på att hon verkade ha det så hiiiimla härligt. Åh va mycket klokare jag blir av all denna information! Not.
Facebook tar helt klart bort mitt fokus från mycket som jag tycker är viktigt. Vad gör jag varje kväll istället för att ha kunnat träffa en vän i två timmar, läst en finurlig bok, pluggat, pratat med en kompis i telefon, sjungit, dansat, skrivit, målat, städat...(ingen rolig idé i och för sig, men.)? Jo, jag sitter framför facebook och kollar vad alla mina 900 vänner har gjort de senaste dagarna. Vad får jag ut av det och varför Bryr jag mig ens om det? Visst, jag bryr mig om andra människor, Men tro Inte att du bryr dig om andra människor bara för att du sitter på facebook och stalkar deras liv. Nej, det är inte sant. Du är bara nyfiken och har ingen bättre för dig. Istället för att göra saker som är viktiga för dig så sitter du och kollar på foton av en kille på andra sidan jorden som du kanske aldrig kommer att träffa eller prata med igen. Åh, va mycket du får ut av detta!
Det som jag försöker komma fram till lite här är...Att facebook tar bort vårt fokus från oss själva och det som är viktigt för oss. Om inte du känner igen dig kan jag åtminstone tala för mig själv. Vi tittar på andras bilder, vill själva lägga upp bilder från den där festen som var så HIMLA rolig så att alla andra människor ska se hur ROLIGT och hur LYCKADE vi är. Helst checka in på så Många ställen som möjligt för att visa att Vi är minsann inga soffkpotatisar!
Självklart gäller detta mest de folk som använder facebook lite för mycket, vilket är i alla fall 90% av mina 900 vänner på facebook. Självklart kan man ju välja själv hur mycket tid och beydelse den här sketans sajten ska ta av ens tid och liv, men visst är det svårt att låta bli? Man dras med, och ju mer man vet om andra desto mer vill man veta om andra. Tänk om det faktikst hade varit så att om en liten avlägsen vän där ute undrade hur jag mådde, skulle personen i fråga faktiskt skriva ett mejl till mig och fråga mig istället för att gå in på min facebook och kolla på mina bilder och mina statusar. När får Jag reda på att den personen bryr sig? Never. Eller jo, efter ett år när vi träffas igen och personen säger: "Heej! Åh du verkar ha haft det Super i Frankrike, jag följer din blogg och kollar på dina bilder på facebook!" M. Tack för att du bryr dig. Facebook gör inte världen mer social, snarare tvärtom.
Igår tog jag bort 130 vänner. En stor procent av dessa är människor som jag inte skulle springa fram och säga hej till om jag såg dem på stan och som jag inte vet om jag ens kommer att träffa igen. Folk som inte bryr sig om mig, och folk som jag inte har jättestort behov av att veta vad de gör varje dag heller. Fastän de säkert är jättegoa människor och att vi skulle kunna komma riktigt bra överens en dag, så behöver jag faktiskt inte se deras statusuppdatering var femte minut.
Som min bror sa...Är det inte ganska sjukt att om man tar bort en vän på facebook så tar denna personen det som en sådan stor diss att man tror att man har sagt upp vänskapen för gott. Riktigt så är det ju Kanske Inte...Så jag kan bara säga till de personer som känner sig dissade av mig. Du är underbar och det skulle vara kul att träffa dig igen, men då kan vi ta kontakt på ett annat sätt!
Väl talat Jenny. Hoppas jag har gett någon en tankeställare. Nu ska jag radera lite fler "vänner" och tagga av mig på mina bilder, några i alla fall. Är väl en bra början i alla fall? Sen är det bara att säga till sig själv att inte sitta inne flera timmar per dag. Kanske faktiskt ska börja motionera lite mer istället?
Nu checkar jag ut. Puss
Kommentarer
Postat av: amanda
Du fick i allafall mig och tänka på det där med träning, ska nog sätta på mig joggingskorna nu och gå ut och powerwalka lite;P
Trackback
