jennyaparis

Ikväll sitter jag barnvakt! Efter mycket om och men sa fick tjejen tillátelse att kolla pá film, om jag bara lade lillkillen i säng först. Dá är man alltid tvungen att ljuga eftersom det är omöjligt att lägga honom om han vet att nágon annan av syskonen ska kolla pá film! Det gick oväntat bra eftersom han var skittrött, skönt.

Det är ett himla varierande jobb det här alltså. Ikväll gick det super att lägga barnen, trots att föräldrarna är borta! Jag skickade upp de på övervåningen efter middagen för att få egen tid att diska all jobbig disk. De lekte av sig med GREASE-låtarna som tjejen har på en cd, och när jag skrek åt dem (visserligen tio gånger) att stänga av och borsta tänderna och sen i säng, så gjorde de det! Super...den lille hade lagt sig i sin storebrors säng och frågade med hundögon om han inte kunde få sova med sin bror. Självklart...det kunde inte bli bättre! Det händer nästan aldrig att jag inte behöver tjata och trycka ner honom i sängen med en bok :P

Well...Nu sitter jag här i alla fall med min thé i handen och har precis skrivit ett lååångt mejl på franska till en kompis till mig från Hillsong som hjälper mig men språket! Hur bra och hur snällt som helst. Det går verkligen lättare och snabbare för varje gång. Också lär man känna en ny människa på köpet, perfekt! Tack för underbara människor.

Förresten så är jag solbränd. Det känns bra. Pojken sa när han kom hem från skolan att: "Did you go to Saint-Malo?" (där barnen har sina morföräldrar, vid kusten). "Noo, why?", sa jag. "You are all brooown!" Yeah!



En charmig bild på mig och Edgar i Saint-Malo första veckan av mitt jobb som au-pair! :)

Jag kan ju säga att jag inte haft en helt enkel dag. Det började jättebra; jag hade sovit nio timmar och tagit en lång och varm dusch, god frukost...sen...

Asså, njae, jag kan väl inte säga att hela dagen var jobbig. Men från det att jag tog två av barnen från en aktivitet, och ett av barnen ville ta med sig en tennisboll från tennisbanan hem. Nej sa jag, man tar inte saker som inte tillhör en själv. Men vadå, tyckte hon, jag vill ha det och då tar jag den. Det blev en livlig diskussion. En lång, livlig och elakartad sådan. Hon ville inte vara "den perfekta lilla flickan"och då tyckte hon att man fick stjäla. Alla har ju stulit något någon gång eller hur? Säkert även du, sa hon. Diskussionen fortsatte, hon blev riktigt ful och elak i mun och jag började bli riktigt arg. Jag fick springa efter henne, hålla fast henne och draaa ut bollen ur hennes händer. Suck...

Jag var sedan så förbannad att jag försökte slänga henne in i baksätet i bilen, för jag sa att jag inte ville ha henne sittandes bredvid mig när hon betedde sig så dåligt. Hon stretade såklart emot och fick mina naglar i sig. Är det så du behandlar sina barn? Skrek hon. Sedan vägrade hon förståss hoppa in i bilen över huvud taget och jag sa att bra, då fick hon stanna där. Jag hoppade in i bilen, backade ut och körde några meter. Hon blev såklart rädd, och sprang efter när jag öppnade och lugnt sade till henne att hoppa in. Hon satte sig i baksätet. Puh. Diskussionen fortsatte sedan men hon sa tillslut förlåt.

Tänk hur bara en halvtimma kan göra att hela resten av dagen kan bli jobbig. Jag och mamman var båda riktigt irriterade ikväll på grund av barnens uppförande. ÄNTLIGEN sitter jag i min säng med musik och bara...mig själv. Tack för ensamhet. 

Jag känner mig alltid supernöjd när jag lyckas att lura barnen till att göra saker riktigt snabbt! Dagen:

1. "Ungar! Jag har vääärsta en idén!!. Om ni gör era läxor snabbt och städar undan ordentligt på bordet efter er så låter jag er kolla på en film." - Det är helt otroligt vad snabbt saker och ting blir gjorda!

2. Eftersom de valde att kolla på Hannah Montana - episoder sa jag efter två episoder att nu var det stopp! Dom blev arga och började be på sina bara knän. "Okej då, ett till avsnitt (bestämt för längesedan. Det är så skönt när de sitter och kollar på tv!), men då vill jag att alla tar en dusch innan nästa avsnitt! Ey...och om någon slarvar med intvålningen får ni hoppa in i duschen igen!!". Wow. Inte många gånger man slipper be dom mindre än fem gånger!

3. Jag såg sedan till att maten blev klar mitt i ett avsnitt så jag kunde hota dem med att om de inte åt upp sin mat, så skulle de inte få se klart på avsnittet. Tänk va enkelt det kan bli? Tyvärr kan jag dock inte låta dem kolla på tv varje kväll, men det gäller att hitta de där små mutningsgrejerna! Funkar toppen.

Nöjd kan jag nu dra mig till sängs, och förbereda flygturen med 5-åringar imorgon bitti så han blir pigg nog att få ner till frukostbordet. Godnatt!

är...


HAN! Trots att han har sagt att han hatar mig ett obeskrivligt antal gånger den här veckan så är han bara en liten goding. För ibland, som tur var oftare, så säger han att han älskar mig. Tack för det åtminstone :)

För tillfället är jag bara fruktansvärt trött på ungarna. De klagar, vill inte lyssna, gör tvärtemot och vill inte gå till stranden. Jag tänker ta dem dit i vilket fall för det är strålande sol och supervarmt. Punkt.

Okej, jag erkänner att jag faktiskt hade våtdräkten på när jag badade! Jag och två av de söta små trollen bar oss nämnligen ut på en liten båttur. Eller, jag var mer säkerhetsvakt eftersom jag var på tok för stor för "båten".








Asså jag dör va rolig han är ibland asså. Han är lite clownig som min bror!


Det är väl ändå syskonkärlek?

Vi hade en liten olyckshändelse häromdagen då mormorn hade varit hemma och larmat utan att säga något. För det första visste jag knappt att det fanns något larm, och för det andra så kunde jag ju självklart inte koden. För det tredje så skrämde larmet livet ur pojken. Jag skojar inte, han kommer ha men för livet!

Larmet gick igång, polisen ringde och den ena barnet som var med mig sprang ut på gatan av rädsla. Han har sedan denna dag, tre dagar sedan, ständigt pratat om larmet. Så fort man säger "larm" blir han helt gråtfärdig och han tycker sig höra det hela tiden. "Nej, det är bara diskmaskinen." Jag försökte därför ta ett snack med honom och fråga honom vad det egentligen han var rädd för. "It´s gonna expload!" sa han. Stackarn var ju livrädd!

Trots att det är ganska kämpigt med ungarna i dessa dagar, så trivs jag ganska bra här borta i Saint-Malo! Barnen har två veckors lov och vi är hos morföräldrarna. Huset vi bor i är huset längst till vänster i bild, så vem kan klaga när vi har ett stenkast till stranden?


De tre vännerna och Jenny


Lite jobbigt för ögona den där solen?


Vattenkrig!! Jag tror kamerna är illa ute.


Vi är väl söta. Lite åtminstone?


Den tar jag hem, punkt slut.


Jo, okej då. Jag ska inte klaga!

Jag har rivit den stora killen så han började blöda...

Okej, jag ska förklara! Efter att de kollat klart på Simpsons igår kväll skulle vi, dom, gå upp och lägga sig. Då hade visst ena barnen hittat pappans MAC och jag fann dem alla liggandes i föräldrarnas säng och spelade dumma spel på Internet. Jag blev såklart ganska sur, eftersom de inte får lov att låna datorn i fråga, och hamnade i en diskussion med han som satt på den. Efter ett långt tjat, som jag vann som vanligt, så gick jag in till den lille för att natta honom. Plötsligt börjar tjejen STORskrika och STORgråta och killen kommer utspringandes ur hennes rum. Jag rusar ut i hallen och får tag i hans arm i all hast, ett ganska hårt grepp, och frågar vad som är på gång. Han kravlar sig såklart ur mitt hårda grepp (så stark är jag!!) och jag lämnar efter mig tre långa rivmärken på armen som började blöda några sekunder senare. I samma veva säger jag (ryter jag) att "vi slår inte varandra i den här familjen!". "Underbart exempel" säger han under tiden jag baddar armen med vatten. Tur nog så vann jag även denna diskussion.

Nu blir det i alla fall till att klippa naglarna och sen ska jag åka in till Parc de Monceau och träffa några tjejer. Vi som inte är så duktiga att vi gör högskoleprovet får nöja oss med annat. 22 grader och sol. Woho!

Puss och kram

Jo det är sant...jag ska barnvakta fyra kvällar i sträck. Det är rekord.

Nu sitter jag här, första kvällen, bredvid tv-n med tre gloende barn framför High School Musical 4! Den är ganska mysig, men jag har varit i full gång i köket så jag har inte kollat. Eftersom jag är så trött ikväll så satte jag dom framför tv-n, eller rättare sagt de tjatade om att få sitta framför tv-n, och även maten fick ätas där. Jag orkar verkligen inget annat! Men jag är ändå ganska stolt över mig själv att jag haft sådant tålamod med barnen idag, trots att jag varit så utmattad!

En ganska rolig grej. Jag gav den stora killen ett litet straff (jag vet, man ska egentligen ge belöningar och inte straff!) tidigare idag. Han var egentligen inte vetande om straffet eftersom jag hade, utan att säga något, gömt alla möss (musarna?) till datorn. Jag hittade totalt tre stycken och lade dem i en låda så att han inte skulle kunna, som han alltid gör, smita till sina dumma dataspel när jag kör de andra. Jätte finurlig tyckte jag att jag var, men Självklart hade visst familjen en hel låda med möss, så när jag kom hem så satt han ändå där!! Typiskt. Och han fattade inte ens att det var jag som hade gömt dem, så det gjorde ju ingen nytta! Suck!

Någonting som ändå gör mig pigg och glad idag är att Debora kommer hit imorgon! :D Det ska bli superroligt faktiskt. Hon ska på konferens med Ingenjörer Utan Gränser och kunde ta sig lite extra tid för mig. Wohoo!

Trevlig kväll på er!

Puss

Imorse kom jag upp till köket lite senare än vanligt och ändå var inte barnen där, så jag blev lite sådär: Nej, de är inte vakna! Skit! Plus att jag kände att jag var tvungen, och ville, plocka upp diskmaskinen innan de gav sig iväg så alla bestick och tallrikar enkelt kunde slinka ner i diskmaskinen efter de ätit så att jag skulle slippa göra det när jag kom tillbaka. Så lite bråttom blev det att ropa ner ungarna och plocka ur diskmaskinen på samma gång. Tro inte då att pojken kommer ner, säger godmorgon, och bara börjar hjälpa mig? Det är liksom...det händer inte. Jag tänkte då att antingen så ville han ha något av mig, att han skulle få tillåtelse att göra någonting eller att han gjort något bus och ville gottgöra sig själv så jag inte kunde med att skälla. Men Icke. Ingenting, bara en hjälpande hand, och när jag tackade så mycket efter att han gjort besticken, så fortsatte han med det andra. Vilket barn! Så var jag Inte när jag var elva år kan jag lova.

Tänk vad en sådan gärning kan göra att hela morgonen blir räddad, hah? Mer små gärningar som gör stora förändringar.

Jag tror någonting gick snett någonstans med barnen i denna familjen...de äter broccoli, sushi, sniglar, saltgurka, mozzarella, OSTRON och mycket annat gott som Inte barn ska gilla! Jag är dock väldigt nöjd eftersom jag både kan tillaga vad jag vill till dem, och om jag mot all förmodan skulle totalmisslyckas med någonting så skulle de inte märka det. Eller jo. Om jag steker köttet för hårt, DÅ blir det oväsen. :)

Nöjd!

Barnen, de två största, var ursöta idag då de frågade mig om jag ville köra dem upp till Saint-Germain-en-Laye för att de ville köpa presenter till varandra. Jag typ...va? Men jo det ville de, köpa presenter till varandra för en 20 euro ungefär. Det slutade med att killen köpte en skiva till tjejen (NRJ) och att hon köpte en tröja från Quicksilver till honom. Tröjan blev ju något dyrare så jag protesterade, var tvunget så eftersom tjejen annars skulle gått med på det eftersom hon är så givmild, och sa att han fick sannerligen betala hälften själv. Så visst gjorde han det, inga problem! Lycklig som jag blev så valde han de färgerna på tröjan som jag föreslog och även mamman blev överförtjust. Trevlig dag och trevlig paketlek. Nästa gång kanske det blir min tur :)

Idag har varit en tuff dag. Det tredje barnet kom hem vilket gjorde allt till en cirkus. Skrik och gråt, och skrik och gråt och massa fula ord (ja, jag blir förbannad!!). Tre barn är så många fler än två barn, det kan jag lova!

Men trots detta har jag överlevt dagen och har nu precis lagt ungarna i säng. Jag kommer sova otroligt gott inatt, inte bara för att jag är trött efter dagen, utan också för att jag vet att jag är LEDIG imorgon (och ska på bio - King Speech!) och att jag på tisdag åker till Amsterdam med Amanda! Woho!

Här kommer lite töntiga bilder från idag :)

Idag har varit en riktigt härlig dag. Jag sa igår kväll till barnen att de kunde sätta på tv:n nästa morgon när de vaknade (allt för lite sovmorgon!) och visst satt de där så snällt och fint imorse när jag kom upp. Dusch, frukost och massor av tvätt. Tjejen satt tre-fyra timmar med sina läxor för att hon inte kunde koncentrera sig, men klart blev det tillslut ändå!

Sen...känner kanske lite dåligt samvete för att jag föreslog att vi skulle göra en smarrig, svensk kladdkaka åt barnen...men det är ju ändå lördag! Den blev helt enkelt superpopulär!



"It´s so Yummy that I can´t eat anymore". Efter att ha proppat i sig två stora portioner, haha.



Vi två får aldrig nog med choklad. Man skulle kunna kalla oss ett TEAM!



Och varför inte lägga i lite hackade chokladbitar i också när man ändå är igång? Allt eller inget!



"Scrubble" - Alfapet spelade jag för första gången, på FRANSKA! Jag förlorade ändå bara med 30 poäng, så jag känner mig helt okej efter förlusten.



Det började bra...efter detta kom det två till "AU" men sen flöt det på som bare den! Jag försökte hitta på lite ord ibland, men tjejen stoppade mig. Synd att hon ska vara så smart!


Nu ska jag göra (steka) fiskpinnar, sånna där runda pommes-frittes (vad är det de heter nu igen?) och paprika. Sen blir det middag framför SHREK! Trevlig kväll alla festmänniskor därute.

Jag tvingade tjejerna att gå och handla lite, och hem kom de med ingredienser till Crêpes! Här är de samlade, tripp, trapp och trull och är djuupt konsertrerade. Det var ju helt fantastiskt att jag inte behövde rycka in En Enda Gång.


Bättre hade jag nog inte kunnat göra själv.




Socker, karamellsås och sirap. Sen är det bara att sörpla!


Innan Clara gav sig hem till Sverige såg jag till att hon lärde dem att vika tranor. Himla "käckt!!" Haha.



Kvällens tips:

1. Försök att uppfostra din nya katt innan det är för sent.

2. Låt barnen (om du inte har några kan du säkerligen bara ge pengarna till någon unge du känner) gå och handla åt dig så dyker det garanterat upp lite spännande saker i kylskåpet som man själv inte hade lagt pengarna på (tex. chokladmousse-youghurtar med grädde på toppen...). Man kan ju inte låta bli att bli lycklig även fall man måste förklara att det där kanske de inte borde ha köpt. Särskilt inte 3st 4pack. Men lycka trots allt!

3. Lyssna på Adele.



Godnatt!

Imorse påbörjade jag mitt längsta jobbpass någonsin - 6o timmar! Föräldrarna åkte nämnligen på en liten Week-end imorse och lämnade mig (och Clara) ensamma med barnen! Tjejen har två kompisar här så de klarar sig, till min stora njutning, väldigt bra själva. Jag skickade iväg dem förut för att handla och de gör just nu Crêpes som vi ska tillaga om en stund!

Killen sitter och leker på datorn och jag latar mig. Nej, sanningen att säga är att jag inte latat mig särskilt mycket idag alls. Jag har gjort en tvätt, gått med katten till veterinären, slängt in en ny tvätt efter det att katten kissat i min säng (någon som får en Déjà Vu - upplevelse?) efter det hemska besöket hos veterinären, lagat lunch till alla sex pers och tagit hand om en sjuk Clara som nu åkt mot flygplatsen för att ta sig till Sverige! Jag måste bara flika in att jag vart så fruktansvärt glad att Clara kom hit. Tänk hur mycket det kan betyda att någon tar sig tid att åka ner och hälsa på en? Nu kommer säkert några av er som läser att få dåligt samvete, och det vill jag inte att ni ska ha, för jag vet själv hur lätt det är att säga att man åker och hälsar på och sen blev det aldrig av. Tex hälsade jag inte på Clara en enda gång när hon bodde i Töksfors, men när det väl händer att någon tar sig i kragen och hälsar på så betyder det så Himla mycket! Tack Clara!

Nu ska jag 1) stryka ett ton tvätt, 2) tvätta resten av de kissiga lakanen, 3) se till att den ena tjejen kommer hem, 4) dricka upp mitt kaffe (espresso utan tvekan) så jag får energi till allt detta.



Katten som gör min dag.


På återseende!