Au-pair-störd

Säg mig, vad skulle jag gjort utan dig Amanda här? Det hade nog inte gått hela vägen alltså.

I drog i söndags till Jardin du Plantes för att sedan sätta oss och på en bänk och titta på folk i två timmar. Hur skönt var inte det då?! Helt underbart. Vi var båda ganska trötta, och det var meningen att vi skulle plugga och lite sånt där du vet, men...nej. Istället satt vi och tittade på människor, unga som gamla, och bebisar förståss. Vi stirrade på en hel del underbara mulattungar som bara var för söta.

Det gick vid ett tillfälle förbi en söt familj som vi fäste blickarna på en lång stund. De kom ganska nära oss och vid ett tillfälle så höll båda barnen på att ramla i backen på grund av att de snubblade på sin barnvagn, och både jag och Amanda hämtar häftigt andan och liksom böjer oss fram med händerna före på en halv sekund. Au-pair-reflexen kallar vi den. Vi har blivit störda.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0