Tänk så arg man kan bli
Jag kan ju säga att jag inte haft en helt enkel dag. Det började jättebra; jag hade sovit nio timmar och tagit en lång och varm dusch, god frukost...sen...
Asså, njae, jag kan väl inte säga att hela dagen var jobbig. Men från det att jag tog två av barnen från en aktivitet, och ett av barnen ville ta med sig en tennisboll från tennisbanan hem. Nej sa jag, man tar inte saker som inte tillhör en själv. Men vadå, tyckte hon, jag vill ha det och då tar jag den. Det blev en livlig diskussion. En lång, livlig och elakartad sådan. Hon ville inte vara "den perfekta lilla flickan"och då tyckte hon att man fick stjäla. Alla har ju stulit något någon gång eller hur? Säkert även du, sa hon. Diskussionen fortsatte, hon blev riktigt ful och elak i mun och jag började bli riktigt arg. Jag fick springa efter henne, hålla fast henne och draaa ut bollen ur hennes händer. Suck...
Jag var sedan så förbannad att jag försökte slänga henne in i baksätet i bilen, för jag sa att jag inte ville ha henne sittandes bredvid mig när hon betedde sig så dåligt. Hon stretade såklart emot och fick mina naglar i sig. Är det så du behandlar sina barn? Skrek hon. Sedan vägrade hon förståss hoppa in i bilen över huvud taget och jag sa att bra, då fick hon stanna där. Jag hoppade in i bilen, backade ut och körde några meter. Hon blev såklart rädd, och sprang efter när jag öppnade och lugnt sade till henne att hoppa in. Hon satte sig i baksätet. Puh. Diskussionen fortsatte sedan men hon sa tillslut förlåt.
Tänk hur bara en halvtimma kan göra att hela resten av dagen kan bli jobbig. Jag och mamman var båda riktigt irriterade ikväll på grund av barnens uppförande. ÄNTLIGEN sitter jag i min säng med musik och bara...mig själv. Tack för ensamhet.
Asså, njae, jag kan väl inte säga att hela dagen var jobbig. Men från det att jag tog två av barnen från en aktivitet, och ett av barnen ville ta med sig en tennisboll från tennisbanan hem. Nej sa jag, man tar inte saker som inte tillhör en själv. Men vadå, tyckte hon, jag vill ha det och då tar jag den. Det blev en livlig diskussion. En lång, livlig och elakartad sådan. Hon ville inte vara "den perfekta lilla flickan"och då tyckte hon att man fick stjäla. Alla har ju stulit något någon gång eller hur? Säkert även du, sa hon. Diskussionen fortsatte, hon blev riktigt ful och elak i mun och jag började bli riktigt arg. Jag fick springa efter henne, hålla fast henne och draaa ut bollen ur hennes händer. Suck...
Jag var sedan så förbannad att jag försökte slänga henne in i baksätet i bilen, för jag sa att jag inte ville ha henne sittandes bredvid mig när hon betedde sig så dåligt. Hon stretade såklart emot och fick mina naglar i sig. Är det så du behandlar sina barn? Skrek hon. Sedan vägrade hon förståss hoppa in i bilen över huvud taget och jag sa att bra, då fick hon stanna där. Jag hoppade in i bilen, backade ut och körde några meter. Hon blev såklart rädd, och sprang efter när jag öppnade och lugnt sade till henne att hoppa in. Hon satte sig i baksätet. Puh. Diskussionen fortsatte sedan men hon sa tillslut förlåt.
Tänk hur bara en halvtimma kan göra att hela resten av dagen kan bli jobbig. Jag och mamman var båda riktigt irriterade ikväll på grund av barnens uppförande. ÄNTLIGEN sitter jag i min säng med musik och bara...mig själv. Tack för ensamhet.
Kommentarer
Trackback
