Jenny goes mad.
Fruktansvärt vad arg jag var. Det är inte ofta jag har en riktig äkta vilja att gå fram och slå någon, men då...
Det var i fredags kväll. Jag, Amanda och Agi stod på stationen vid Charles De Gaulle Étoile för att ta nattbussen hem...
När vi kommer dit står många stora gäng killar där. Vissa normala, vissa icke-normala. Sånt känner man liksom så fort man ser på människor.
Det börjades genast prata engelska med oss, ett gäng killar tyckte vi var väldigt intressanta och försökte få igång en kommunikation med oss. Ignorerade. Alla killar utom en tappade intresset när vi totalignorerade dem. Killen som stod kvar sträckte in huvudet mellan våra och frågade flera frågor, och tillslut "vill ni inte att jag ska prata med er så säg det." Jaha, det hade han tydligen inte fattat. Socialt störd kallas det. Jag vänder huvudet mot honom, mördarblicken, och säger "Non". "Ni vill inte att jag pratar med er?". "NON!" utbryter jag suckande. Inte förrän då fattar han vinkeln och lunkar tillbaka mot sina häftiga vänner.
Plötsligt från ingenstans hör vi ett tjejskrik och en tjej med sina vänner kommer springande åt vårt håll, en av tjejerna häftigt vevande i luften med händerna. Vi fattar inte vad som hänt förrän vi känner den starka doften av bränt hår. Hon tar sig i håret gång på gång, och Agi som kan tyska säger att någon av killarna hade varit i hennes hår med en tändare eller en cigarett. Tårarna rinner ner för tjejens kinder, hon tar sig i håret gång på gång och kompisarna säger att det försvann nog en liten bit av håret som hade tagit eld. Men tur hade hon ändå som hade hår kvar, så fort som hår brinner upp. Hon gråter, är i stor chock och vi försöker fråga dem mer vad som hänt och vilka idioterna var. Vi tittar bort mot killarna vid busskuren, och visst stod det ett gäng häftiga killar där som leende, men också faktiskt lite generat, drog några blickar mot tjejen som skrikit. Hoppas banne mig de skämdes. Jag var så nära...jag var Sååå Fruktansvärt nära att skrika till dom att de var idioter, gå fram till dem, slå dem på käften, dra ett knä mellan benen...Tur att jag är så feg.
Tjejerna gick sedan därifrån, skulle antaligen ta en taxi hem.
Men ärligt? Grrr...
Det var i fredags kväll. Jag, Amanda och Agi stod på stationen vid Charles De Gaulle Étoile för att ta nattbussen hem...
När vi kommer dit står många stora gäng killar där. Vissa normala, vissa icke-normala. Sånt känner man liksom så fort man ser på människor.
Det börjades genast prata engelska med oss, ett gäng killar tyckte vi var väldigt intressanta och försökte få igång en kommunikation med oss. Ignorerade. Alla killar utom en tappade intresset när vi totalignorerade dem. Killen som stod kvar sträckte in huvudet mellan våra och frågade flera frågor, och tillslut "vill ni inte att jag ska prata med er så säg det." Jaha, det hade han tydligen inte fattat. Socialt störd kallas det. Jag vänder huvudet mot honom, mördarblicken, och säger "Non". "Ni vill inte att jag pratar med er?". "NON!" utbryter jag suckande. Inte förrän då fattar han vinkeln och lunkar tillbaka mot sina häftiga vänner.
Plötsligt från ingenstans hör vi ett tjejskrik och en tjej med sina vänner kommer springande åt vårt håll, en av tjejerna häftigt vevande i luften med händerna. Vi fattar inte vad som hänt förrän vi känner den starka doften av bränt hår. Hon tar sig i håret gång på gång, och Agi som kan tyska säger att någon av killarna hade varit i hennes hår med en tändare eller en cigarett. Tårarna rinner ner för tjejens kinder, hon tar sig i håret gång på gång och kompisarna säger att det försvann nog en liten bit av håret som hade tagit eld. Men tur hade hon ändå som hade hår kvar, så fort som hår brinner upp. Hon gråter, är i stor chock och vi försöker fråga dem mer vad som hänt och vilka idioterna var. Vi tittar bort mot killarna vid busskuren, och visst stod det ett gäng häftiga killar där som leende, men också faktiskt lite generat, drog några blickar mot tjejen som skrikit. Hoppas banne mig de skämdes. Jag var så nära...jag var Sååå Fruktansvärt nära att skrika till dom att de var idioter, gå fram till dem, slå dem på käften, dra ett knä mellan benen...Tur att jag är så feg.
Tjejerna gick sedan därifrån, skulle antaligen ta en taxi hem.
Men ärligt? Grrr...
Kommentarer
Trackback
