jennyaparis

Jag dör.

Jag står och lagade mat, ris och lax, då jag plötsligt hör värsta tjutet innifrån (hur stavas det egentligen) barnens rum. Jaha, tänker jag, de lugnar sig om 3 sekunder. Nej det gjorde det inte. Den stora killen skriker: "JENNY!!!"
Med trötta halvspringandes steg kommer jag in i barnens rum. Alla tre är i badrummet. Den största killen har precis hoppat ut ur duschen, tjejen har precis hoppat in i duschen, och den lille som också precis duschat är påväg in i duschen men kläderna på. Skrikandes. Jaha?!

Såklart trodde han att hans syster hade tagit hans sillyband (som dessa jobbiga armband kallas. De är gjorda av silikon och är formade som figurer när man tar av sig dom). Väldigt roligt...tycker dom...Men det är inte lika roligt när de faktiskt upptäcker att de är borta. Så in i duschen ville han eftersom han var säker på att systern hade stulit dom, och det var inte nådigt hur han skrek och grät. Gång på gång försökte jag få ut honom därifrån, brodern skulle förståss också hjälpa till, men aj så stark en liten unge kan vara!! Det fortsatte med att jag fick dra/bära ut honom och med all min kraft försöka stänga badrumsdörren (som inte har något lås...) och få honom att lugna ner sig. Gick det tro? NEJ! In skulle han igen, han slängde sig på golvet, rev ner alla sina leksaker, nöp mig i armen, sprattlade med benen, försökte komma in i badrummet igen...hjälp..

Efter mycket om och men, fler nerrivna leksaker, jag-hatar-dig-ord och en hel del skrik lugnade han till slut ned sig när systern förstod att det enda sättet att få honom lugn var att ge honom några av sina egna silly(SILLY)bands.

Efter middagen tappade han en tallrik i golvet. Många bitar. Han sa även förlåt till alla sina syskon och mig. Alltid nåt...

Jag säger bara det. Jag kommer vara HÄRDAD när jag kommer hem!




Så känns det. Förresten så är den gjord av bara godis.


Nu väntar Moulin Rouge. Godnatt!!